I tävlan om det kravlösa Sverige

I Sverige och bland etablissemangets politiker anses det ofta som främmande att människor som avser att flytta till vårt land ska anpassa sig till de normer, värderingar, kultur, språk och lagar som vi har idag. Det har tydligt getts ett sken av att detta skulle vara någonting alldeles galet. Man kan märkbart känna av en rädsla i samhällsdebatten över att uppfattas som ”fientlig” mot de som tar sig hit. Tanken att man kanske skulle ställa lite krav är en farlig föreställning och diskussionerna kring ämnet kan jämföras med en balansgång på en tunn sytråd. Istället för att visa civilkurage och verklighetsförankring tävlar partierna intensivt i kravlöshet då detta uppfattas som människovänligt och tillmötesgående. Ju mer kravlöshet, desto mer mänskligt.

Argumenten man hör om detta är oftast ohållbara men eftersom alla partier håller varandra om ryggen i denna fråga så behöver inte argumenten vara speciellt stryktåliga. Man får ofta höra politiker som framför s k ”känsloargumentation”, där svensken som förespråkar assimilering utmålas som ond och förståelselös. Slutsumman av detta blir att man slipper ta tag i problematiken som uppstår då alla talar olika språk, har olika normer och värderingar, olika syn på vad som är rätt och fel, olika syn på kvinnan och på jämställdhet.
Jag blev igår medtvingad av en kompis på ett ’Au pair möte’ då min väninna planerar att åka till USA i ett år som barnskötare. Jag följde med för att vara snäll men upptäckte när jag var där att sammankomsten var rätt så intressant. Föreläsaren berättade om hur viktigt det var att ta till sig de amerikanska lagarna, värderingarna och kulturen och bli medveten om dessa när man flyttade till landet. Annars kunde det lätt uppstå konstiga vardagskonflikter och komplikationer som man inte hade räknat med. Ingen av de ca 30 ungdomarna i salen protesterade med argument i stil med att USA skulle vara främlingsfientligt eller odemokratiskt för det. Snarare tvärtom – alla såg förväntansfulla och glada ut för att få ta del av och anpassa sig till landet.

Jag tror att det är viktigt att man medvetandegör för nya invånare att ett medborgarskap inte endast innehåller rättigheter, utan även skyldigheter. Detta tror jag alla vinner på i längden i strävan mot ett sverigedemokratiskt och folkligt Sverige. I den visionen finns inte det utanförskap och den segregation som blivit vardag idag. Där känner sig alla stolta över att vara med i en samhällsgemenskap där det inte anses fult att bli och att vara svensk.

Han har bara tre kronor kvar

Idag satte jag mig med Sd Gävles register över prenumeranter på sd-kuriren och tänkte ringa och höra om det fanns något intresse från någon av dessa att inhysa medlemskap i partiet. Jag ringde en äldre herre vid namn Gustav som är bosatt i Söderhamn vilket är en ort ett par mil från Gävle. Hans tonläge blev genast glatt när jag sa att jag ringde från Sverigedemokraterna och han menade att han alltid blev lika glad när vi hörde av oss. Att sitta ensam i en liten stuga utan någon som bryr sig är inte så roligt, sa han med en lägre klang.

Efter att vi hade pratat en stund berättade Gustav hur de övriga partierna svikit honom. Han förklarade att han alltid tidigare varit Socialdemokrat, men att han idag svär över dem varje morgon då han kliver upp ur sängen.

När vi började samtala om pensionen och hans ekonomiska vardag suckade han djupt. Sedan förklarade han att redan på Ingvar Carlssons tid börjades det att sparas in på pensionärerna. – Vi blev lovade att få tillbaka dessa pengar men det fick vi aldrig, sa Gustav och talade om att han fått 800 kr mindre varje månad sedan dess. – Jag har tre enkronor i portmonären och pensionen kommer inte förrens om två veckor, sa han och jag kände hur hans berättalse rörde mig i hjärtat.

De äldre har ofta växt upp i en annan anda. ”Var tacksam för det lilla du får-mentaliteten” , och de klagar gärna inte. Detta är givetvis för våra politiker nöjsamt, då de näst intill slipper försvara den psykiska vanvård de faktist sysslar med. Allt kostar ju faktist pengar. Matvaror, hyra, bensin, kläder med mera.

Under telefonsamtalet bestämde vi oss för att inte beklaga oss allt för mycket utan att istället blicka framåt. På framtiden. – Sverigedemokraterna i riksdagen år 2010, sa Gustav med en förhoppningsfull röst och bad mig att skicka hem inbetalningskort för medlemskap.
Efter 1½ timmes samtal la vi på, och jag satt förbannad och besviken kvar på min stol. Hur kan våra politiker ha mage att spara in på pensionärerna? Detta är ett högst oanständigt, och det förmedlar en känsla av att de äldre är lydigt valboskap som oavsett vad…röstar på samma parti varje år. När jag hörde Gustavs berättelse skapades nästan en känsla av förrakt inom mig, och det går inte att begripa hur man inte kan låta de som byggt Sverige och välfärden, också få ta del av den.

Låt oss därför sträva för ett Sverige präglat av trygghet, inte minst för pensionärerna.