”Jag älskar SWE”, så kallar Moderata Ungdomsförbundet sin nya kampanj som skall handla om integration. Måttot är, ”Jag älskar mitt land så mycket att jag vill dela det med alla.” Det skrivs rysligt fint om hur underbar samhällsgemenskapen skulle bli om alla fick sin egen epitet, ”turk-svensk, afro-svensk, homo-svensk, jude-svensk, blatte-svensk, dansk-svensk och småstads-svensk”. Att enbart bli svensk bestrider MUF kraftigt, de förmådde inte ens av att döpa kampanjen till ”Jag älskar Sverige” eftersom det inte ansågs var tillräckligt internationellt.
Tankegångarna i kampanjen utgår från att Sveriges ekonomi skall stärkas eftersom invandrarnas kunskaper och idéer på arbetsmarknaden är livsavgörande för om Sverige ska gå framåt i utvecklingen eller om vi ska slungas århundranden tillbaka i tiden. Enligt MUF:s propaganda antyds det därmed att arbetslösheten beror på svenskarnas ovilja och okunskap till att arbeta. Att spotta på de redan inbodda arbetslösa gör MUF därför gärna i det man blottat tanken bakom kampanjen: vi byter ut befolkningen och visar de lata svenskarna att det faktist visst finns jobb. Efter första steget innanför sveriges gränser kan man kalla sig svensk, (självklart med en valfri epitet framför).
En annan beståndsdel i kampanjen är att Sverige nu är ett rikt land p.ga invandraringen. Kampanjen indikerar att om invandringen skulle upphöra så skulle Sverige i stort sett återgå till medeltiden både fysiskt och mentalt. Den hållning man visar inom MUF är både arrogant och oförskämd mot den svenska befolkningen. ”Ingen välfärd utan invandring”, skrivs det och jag beklagar. De låter kampanjen påskina att svenskarna stod där, likt dregglandes zombies och tittade på när invandrare byggde välfärden med tillhörande trygghetssystem. MUF:s bild av hur allt gått till håller jag inte med om. Vad jag förstått så klarade sig Sverige tämligen finfint runt 70-talet och dess förinnan denna synnerligen hysteriska massinvandring sattes igång.
Jag går ofta och grunnar över när dessa uttjatade papegoj-lögner skall upphöra. Kommer MUF och alla andra ungdomsförbund någonsin förstå att det helt enkelt är omöjligt att bibehålla välfärd och trygghetssystem i Sverige när man samtidigt skall ta in denna kaotiska mängd invandrare? Ska vi verkligen behöva sätta oss på huk, och långsamt med bebisspråk försöka förklara att man inte både kan äta kakan och samtidigt ha den kvar?
MUF ordförande Niklas Wykman skriver i sin blogg att ”Nu visar vi att vi är den mest relevanta samtalspartnern kring integration, Sverige och svenskhet.” Detta trots att de bara för någon vecka sedan vägrade ta debatten med Sverigedemokratisk Ungdom i frågan. Så villka ska ni egentligen samtala med, Niklas Wykman? Handlar detta samtal enbart om en monolog eller är det dags att föra en verbal dialog med en reell meningsmotståndare? Ta debatten med Sverigedemokratisk Ungdom.
Under flera veckors tid har vi i medierna kunnat följa Enayatulla Adel och hans utvisningsbeslut. Det har skrivits spaltmeter i tidningarna som till stor del endast är en ren känsloanstormning med väldigt liten del information.
I och med detta kan man frångå att upplysa folket kring de faktiska förhållanden som är. I dag framstår Migrationsverket som en svekfull och ondskefull myndighet.
I brist på egentliga fakta i detta högst omtalade fall ringde jag personligen till Migrationsverket och frågade vad som låg bakom detta och varför en sådan hysteri slagits igång på grund av utvisningen.
Tjänstemannen jag fick tala med lät glad när jag ringde och berättade att de fått motta väldigt många samtal och brev under den senaste tiden. Hon meddelade att det specifika ärendet behandlats precis enligt de lagar och regler som finns och att Migrationsverket själva blir utmålade till syndabockar då de har tystnadsplikt och inte kan uttala sig mycket i de enskilda asylfallen.
Det många troligen inte tänker på är att det är politikernas beslut som skapat detta ”överklagningssystem”. Människor tillåts överklaga både till migrationsdomstolen och till migrationsöverdomstolen efter att Migrationsverket tagit ett utvisningsbeslut. Det är politikernas fel att människor som kommer hit hinner rota sig i landet innan de efter flera år får ett slutgiltigt beslut om utvisning. I dag när människor kan överklaga och överklaga skapas det förhoppning och asylsökande som går i förväntan kan reagera kraftigt när dessa inte infrias. När utvisningsbeslutet till slut kommer gråter politikerna ut via media, då de inte verkar förstå att de själva har vållat detta otroliga lidande.
Det har piskats upp en upprorsstämning de senaste veckorna och man kan fundera över syftet. De lokala riksdagsledamöterna har alla hycklat i denna fråga då både den nuvarande och förra regeringen inte gjort något för att förändra situationen. Den ilska som i tidningarna riktas mot avvisningsbeslutet är därför missledande då Migrationsverket blir fel måltavla. Det är politikerna som fattat beslut om lagarna i en redan kaosartad invandringspolitik.
En tydlighet i frågan gör att människor slipper att gå med förväntningar som slutar i elände. För att det här inte ska uppstå igen vill Sverigedemokraterna tillsätta resurser som gör att handläggningstiden minskar och att människor som uppfyller asylskälen enligt FN:s Genevekonvetion ska få stanna tillfälligt. I dag tänjer vi i Sverige på den gränsen vilket sänt signaler ut i världen att alla får stanna i Sverige oavsett om asylkraven är uppfyllda eller inte. Vi vill hjälpa flyktingar under den tid som skydd behövs för att sedan hjälpa dem att åter kunna etablera sig i sitt hemland. Genom att begränsa oss att enbart hjälpa de som uppfyller asylkraven minskar vi den okontrollerade invandringen som vi i dag ser stora konsekvenser av i Sverige.
Genom en kontrollerad invandringspolitik kan vi återfå förtroendet hos folket för en flyktingpolitik som enbart vänder sig till verkliga flyktingar.
