Jag är nog inte ensam om att ha märkt av den groteska översexualiseringen i vårt avlånga land. Vart man än går blir man påmind om detta. Det är bara att gå utanför dörren så ser man löpsedlarna; ”Så får du ditt livs orgasm” ”10 knep till ett bättre sexliv”. Ja, det verkar vara någon slags hysteri över det hela. Många kan nog anse det förvirrande då sex och kärlek helt plötsligt blivit samma sak. Att springa runt och ha sex med alla har blivit en normalitet. Intrigitet…vad är det?
Rent realistiskt så kan människan inte må bra av detta, för individualismen suddas nämligen ut när alla springer runt som sexrobotar och sätter på varandra. Småtjejer som i tonåren försöker hitta sin identitet blir lätt offer för det. Tjejer med otrygga hemförhållanden som samtidigt utsätts för det djävulska grupptrycket. Detta pågår helt öppet medans RFSL skriker ut att det är normalt och ok. ”Glöm inte att använda kondom bara.” För så länge den sitter på plats så är det fritt fram.
Osäkra ungdomar med en sämre uppväxt letar sig förvirrat fram i vårt sjuka samhälle i syfte att hitta sig själva. Tänk om jag är homosexuell? Nej, jag är nog bisexuell? Många ungdomar vet inte alls vilken läggning de har. Då jag var ynge hörde jag ofta hur småtjejerna påstod sig vara bisexuella då de visste att det tände killarna. Och det konstanta hånglande mellan tjejerna framför ögonen på killarna äcklar mig. Tänk vad man kan göra för lite uppmärksamhet. Denna sinnesjuka problematik pågår samtidigt som media glatt hejar på. Alla vet ju att om man är homosexuell så är man någon. Det har blivit något alldeles extra. Allt är tillåtet bara man använder kondom. Allt är ju kärlek!
När jag gick i fyran-femman var det livsviktigt att alla tjejer skulle ha stringtrosor. Helst skulle de sticka upp en bit över byxkanten så att alla såg att man inte var annorlunda. Men om någon rebellisk stackare faktist hade vanliga trosor på sig så fick hon minsan höra det. Alla skulle ha stora bröst och var man inte så pass utvecklad var det papper i bh:n som gällde. Dubbla bh:ar var också ett knep många använde sig av. I sjunde klass var det tävling mellan flickorna när det gällde den sexuella biten. Det var viktigt att skynda sig att bli av med oskulden så att man ”blev någon”. Inte konstigt att det ser ut som det gör. Alla vill naturligtvis vara någon. Självklart springer de unga runt och har hysterisk sex med varrandra. Människan strävar efter trygghet och kärlek. Om sex och kärlek är samma sak så visst, därav konsekvenserna.
Jag har inte fått uppleva en samhällsuppväxt där man uppmuntras till att bli en självständig individ. Jag har inte upplevt Sverige då moral och etik var en del av samhället. Jag har verkligen inte fått uppleva den trygghet jag önskar ungdomar få. Men jag är fast besluten om att kämpa för det. Ett uppdrucket glas var inte tomt från början. Jag vill vara med och fylla glaset igen. Låt oss fylla det med individualism, människorespekt och tillämpad etik.
Sverigedemokratisk ungdom har sedan en tid tillbaka startats upp i Gävle. Vi är ungdomar som tror på ett bättre Sverige. Men du som sympatisör eller medlem behövs också för att hålla organisationen rullande. Det är vi unga som en dag skall styra Sverige, och vi har en vision om ett Sverige präglat av Trygghet, Omtanke och Tradition. Den visionen tror vi kan slå in. Du behövs också och tillsammans är vi starka. Hör av dig till oss och var med du också.
Kontaktuppgifter:
Tfn: 076-835 54 52
E-post: louise@sdungdom.se
Det var igår den 12 augusti, som en barndomskompis till mig skulle bli överaskad med en fest på sin 18-årsdag. Vi hade fixat ballonger, tutor och samlat ihop alla hans kompisar för att ge honom ett riktigt ”suprice-ögonblick”. Födelsedagsbarnet kom in i den nedsläckta lokalen och blev mött med ett glatt tutande och glada miner när ögonbindeln åkte av. Ja, kvällen började riktigt fint tills en djupt obehaglig person förstörde den helt. Denne var en AFA-aktivist, och ville gärna höra varför jag var Sverigedemokrat. Han hade påtagligt nog koll på detta.
Jag började förklara vad jag har emot dagens invandringspolitik. Naturligtvis var det svårt att förklara för en sådan oinsatt människa, då han för det första inte ens förstod skillnaden mellan en flykting och en invandrare. När han märkte att jag stod i överläge blev han frustrerad. Han började vråla ”hora” ,”fitta” och ”äckel” till mig. När jag försökte fortsätta diskusionen blev jag hotad om att bli nedsparkad, detta samtidigt som han ett flertal gånger slog mig i huvudet.
Jag förstod att ett normalt samtal var lönlöst med denne person i och med våldstendenserna, och pratade med en kompis som i sin tur avvisade den våldsbenägna AFA-extremisten från festen.
Detta är bara ännu ett bekräftelse på min tidigare teori om att AFA- anhängare saknar intelligens. Deras argument är helt utan logik och bottnar för det mesta i att alla som vill komma till Sverige skall få göra det. Vår nationella ekonomi, kulturkrockar och sånt tjafs är ovesäntligt. Argumenterar man om sådana konkreta detaljer likställs man genast som rasist, hur nu det går ihop. Våra grannländer måste vara djupt rasistiska som har en mer restriktiv invandringspolitik. Tur att AFA finns för att visa hur invandringen skall gå till. Strunt samma om välfärd, arbetsmarknad, äldreomsorg och om skolans resurser blir nedskurna. Huvudsaken är att vi tar in så mycket människor till Sverige som möjligt.
Det jag är så fruktansvärt trött på är de inlärda fraserna som man alltid får höra mot Sverigedemokraterna; ”Främlingsfientliga Sverigedemokraterna”, ”rasister” och ”allas lika rätt och värde” Den sistnämnda frasen gäller naturligvis inte Sverigedemokrater eller någon annan med differenta åsikter.
Nej tack, jag dör hellre än att lägga mitt liv i dessa naiva och våldsamma krafters händer. Jag hoppas att alla dessa förvirrade ungdomar någongång kommer till insikt och öppnar sina ögon. Meningen är ju att tysta ned oss Sverigedemokrater. Åsiktsfriheten är deras värsta fiende men mig kommer de aldrig att rubba ur vägen.
Så har det hänt igen. Det som får en att känna både ilska och frustration. Sverigedemokraternas lokal i Gävle har ännu en gång blivit vandaliserad. Rutor har blivit krossade och lokalväggen har blivit märkt med ”antifa” (antifascistiskt aktion). Ett gäng extremt våldsbenägna ungdomar tillhörande den röda faktorn som helt empatilöst förstör och vandaliserar hem, misshandlar och skapar skräck hos oliktänkare.
Tanken är att lära oss med en annan politisk åsikt att tycka och tänka ”rätt”, även om det innebär att våld måste vidtas. Om den blodröda organisationen irriterar sig på en grupp i samhället som de anser vara odemokratiska vore det bättre om de kunde lära sig verbalisera än vandalisera. Då kan de utan besvär ta till våld. Men det är klart, AFA slåss ju trots allt för demokratin(!)
Det här är tredje gången vår partilokal blir vandaliserad. Vår nämndeman Jan Kassberg har även fått en sten märkt ”AFA” kastad genom sitt sovrumsfönster mitt i natten.
Tystnaden från de övriga partierna övergår från förvåning till ursinne.
”Strax innan ett natten mot onsdagen gick ett fönster sönder i sverigedemokraternas lokal på Hillmansgatan i Gävle. Enligt polisen är det någon som har slängt en sten genom fönstret till lokalen. Än så länge finns ingen misstänkt för skadegörelsen.” (Arbetarbladet den 2 augusti). Något mer är inte det politiska våldet värt att nämna och dessa kortfattade rader verkar styra en uppfattning om att våld mot politiker är nära på acceptabelt.
Jag skulle önska att andra politiker öppet tog avstånd från det politiska våldet, men det verkar de inte tordas. Och i och med tystnaden hoppas man därmed slippa bli förknippad med sverigedemokraterna. Strunt samma om politiker ständigt blir våldsamt attackerade. Huvudsaken är väl att ingen tror att jag är en oliktänkare?
Det jag inte riktigt kan förstå är varför AFA håller på så här. Tror de verkligen att Sverigedemokraterna byter åsikter p.g a en sten i rutan, eller på grund av hot eller misshandel? Åsikter byter vi inte på grund av våld, den består nämligen av en övertygelse. Och en sådan är det allas rätt att ha. Den rätten kallas för demokrati. Vi har alla rätt att tycka och tänka olika. Varför inte gå ut i en offentlig debatt och försöka få oss att byta åsikter på det viset? Bottnar det här i brist på argumentationsförmåga eller kanske lider alla dessa extremister av socialfobi?
